En hyllning till anhöriga av typ 1 diabetiker


Typ 1 diabetiker som jag själv är drabbade av en sjukdom som tar mycket energi och fokus av vardagen. Men fokus kommer sällan på de som står nära en diabetiker. De drar ofta ett tungt lass, stöttar och oroar sig. Ibland är det lätt hänt att man tar alla personer som bryr sig för givna…

 En typ 1  diabetiker lider av en sjukdom som gör att kroppens bukspottskörtel har slutat producera hormonet insulin. Insulin behöver kroppen för att kunna ta hand om det socker som uppstår i blodet när vi äter kolhydrater. Blodsockret på en icke-diabetiker är relativt konstant även om det pendlar mellan 3,5 och 8,5. För oss med diabetes finns det inga gränser gällande blodsockret. Vi kan ha högt ända upp över 30 mmol/l i värsta fall och i den värsta av världar så kan vårt blodsocker gå så lågt att vi hamnar i sockerkoma och kramper. Vi kan stryka med och dö, något som nämnts otaliga gånger av svenska Peter Jihde, som jag tycker har gjort ett bra jobb med att synliggöra diabetesen.

Diabetes kan inte tas med en axelryckning

Jag har inte levt med samma dödsångest som många beskriver även om jag varit väldigt medveten om det faktum att livet på många sätt är skörare och din sjukdom mer eller mindre kräver din fulla uppmärksamhet varje dag. Den trygghet och tilltro till att allt ändå ordnar sig på något sätt kommer nog mycket från att jag hela tiden har haft trygga människor runt mig som jag har kunnat lita på om jag på grund av min diabetes blir yr eller börjar rådda.

Inte alltid tacksamt att stå på sidan

När en diabetiker blir låg i blodsockret börjar en del varningssignaler visa sig. Symtomen är olika från person till person men vanligt är att man börjar kallsvettas och sluddra. Man kan märka det som att det är svårt att hitta orden när man ska diskutera och prata. Man kan bli argsint eller ovanligt glad och medgörlig. Många blir också väldigt påstridiga och kan vägra att ta emot hjälp som försöker erbjudas. Uppmaningar att äta eller kontrollera blodsockret kan ibland nonchaleras av diabetikern, vilket kan göra situationen värre. Detta gör att närstående och kollegor till en diabetiker inte alltid har en tacksam uppgift.

Detta blir ju två perspektiv som ibland leder till krockar som gör att man blir osams med diabetikern.

Jag upplever ofta ändå att jag har god kontroll på blodsockret, trots att det ibland kan ligga så lågt som runt 2,8 mmol/l.

Viktigt med öppenhet och trygga punkter

Var noga att alltid berätta för din omgivning att du har diabetes. Berätta hur diabetesen fungerar och vad de kan göra ifall att något skulle inträffa någon gång.

Jag känner mig trygg som diabetiker när jag har trygga punkter i livet. Min fru Evelina står för den trygga punkten. När jag ibland är ensam med barnen känner jag inte samma trygghet och känner ett större behov av att vara extra noga med blodsocker till natten mm. De anhöriga till en diabetiker lever med ibland daglig oro över familjemedlemmen som har diabetes. Även barn till föräldrar med diabetes så får vänja sig vid att känna en viss oro är jag rädd för.

Det är inte bara diabetikern som är drabbad, utan hela familjen!  Viktigt att påminna sig själv om det ibland.

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail
Facebooktwittergoogle_pluslinkedinrssyoutube

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *