Medtronic Global Champion 2018


Det här är berättelsen om en grupp människor med kroniska obotliga sjukdomar, om ett generöst företag som lyfter fram och drivs av att hjälpa människor och om nya bekanta och vänskap för livet.

 

Företaget Medtronic

I USA, Minnesota finns företaget med stort M, nämligen Medtronic. Jag har varit diabetiker typ 1 sedan 13 års ålder och har sedan 2009 använt Medtronics insulinpumpar för att hantera och sköta min insulintillförsel. Jag har alltid vetat att Medtronic även tillverkar och utvecklar hjälpmedel även till andra sjukdomar men inte riktigt förstått bredden av det.

Medtronic är idag världens största medicintekniska företag, men även det största företaget har utmynnat från enkla förhållanden. Det var 1949 som Earl Bakken och Palmer Hermundslie startade en reparationsverkstad för medicinsk utrustning. Deras drivkraft och passion att utveckla saker som kommer att hjälpa andra och deras entreprenörsskap blev grunden för företagets filosofi idag.

Medtronic gör idag tekniska hjälpmedel till mer än 40 sjukdomar. Deras första hjälpmedel var en pacemaker.

Idag finns Medtronic i 155 länder och på ca 260 olika platser i världen med massa av anställda. Huvudkontoret finns i Minneapolis, som vi fick äran att besöka.

 

Företagets logo

Medtronics logo visar med bra symbolism hur företaget vill hjälpa människor att komma tillbaka till ett funktionellt liv. Bilden visar en person som ligger vågrätt, man associerar lätt det med en sjuk person som stegvis reser sig och kommer på fötter igen.

 

 

 

 

Medtronic Global Champions

Varje år öppnar Medtronic ansökan till Global championsprogrammet, tidigare global heros programmet. Där inbjuder de till att de som har kroniska sjukdomar och använder medicintekniska hjälpmedel från Medtronic kan ansöka om att få bli en Global champion. Du ska vara 18 år och dela din historia om hur du har övervunnit din sjukdom och återvänt till ett aktivt liv. Bland de 20 som blivit utvalda finns fantastiskt, inspirerande historier om hur människan inte ger sig utan biter ihop och fortsätter kämpa när de råkar ut för svårigheter, sjukdomar och livshotande tillstånd. 2018 ansökte knappa 500 personer från hela världen och 20 valdes ut. Bland årets 20 champions så led 6 av diabetes, en av parkinson, en av dystonia (DBS), 8 med hjärtsjukdomar som arytmi , en med kronisk inflammatorisk tarm, 2 med cancer, 1 med stora kroniska smärtor.

Känslan när man sitter ner, nätverkar och umgås med dessa människor är hur mycket som människan kan råka ut för och hur fantastiskt när alla personer har accepterat sin sjukdom men vägrat att ge efter och sluta leva. Man kommer osökt att tänka på hur vi människor tar allt för givet, det är ju ändå en stor lycka att varje dag vakna upp till en ny dag!

Man kommer osöt att tänka på hur vi människor tar allt för givet, det är ju ändå en stor lycka att varje dag vakna upp till en ny dag!

Nästintill alla av Global champions laget har varit med om livshotande och t.o.m nära döden tillstånd.

Alla som väljs ut till Global champions programmet får resan betald, logi och gratis anmälan till 10 miles eller twin cities marathon.

Resan till Minnesota

Jag och min fru Evelina, som är min running partner, åker iväg till Sviby flygfält på Åland för att ta flyget till Minnesota via Helsingfors och Island. Vi går genom det enkla och lilla men nödvändiga flygplatsen på Åland. Min insulinpump och mitt bagage ger inget större bekymmer här. Man tar ändå tester på mina insulinpumpar och handflator för att kontrollera om spår av sprängämnen. Sedan bär det av mot Helsingfors.

I Helsingfors har vi extra tid och jag beslutar mig för att skriva om fenomenet att resa som diabetiker, vilket jag har gjort en hel del.

Här kan du läsa om mina råd när du reser med diabetes. 

Efter 7 timmar på Helsingfors- Vanda flygfält bär det av mot Reykjavik Island. Aldrig besökt Island tidigare, nu endast mellanlandning tänkte vi. Vårt flyg lyfter inte i tid från Helsingfors utan blir 45min försenade. När vi fem timme senare anländer till Reykjavik och Keflavik flygfält så meddelar flygvärdinnan att resenärer till Minnesota bör uppsöka servicedisken. Vårt flyg hade redan lyft när vi landade. Inte bra reklam för flygbolaget tänkte vi. Detta betyder att vi inte kommer att hinna i tid till Minnesota och första mötet med de övriga.

Positiva tankar ska man tänka och vi som aldrig tidigare besökt Island beslutade oss för att försöka njuta av vårt ”extra” dygn i den Isländska huvudstaden. Det var en väldigt blåsig tillställning denna oktober dag. Vi fick hotell för natten och två måltider.Vi hann ju använda oss av en på kvällen.

Vi sov gott och jag passade förstås på att fara ut och springa en tidig morgonjogg på Island. Som ni ser är det inte lugnet just den dagen på Island.

I busskön till Flygplatsen träffar vi en annan diabetiker som också ofrivilligt fått övernatta på ön. Han var påväg från Tyskland där han hade upplevt Tyska Oktoberfest. Härliga små mikromöten med människor.

Följande dag är vi påväg igen mot vår slutdestination Minneapolis, Minnesota. I planet sitter jag oturligt bredvid en stackare som har spysjuka och spyr konstant. Vi anländer och vår privata chaufför med ny Mercedes hämtar oss och kör oss till vårt hotell St Paul Intercontinental hotell. Hotellet är beläget precis bredvid floden Mississippi.

Väl framme kvitterar vi ut väskan med representationskläder för dagarna i Minnesota och för loppet. Sedan tar vi oss fram till mötet som går under namnet ”Welcome reception”. Vi kommer in när de andra har ätit någon form av Buffé och det låter som att det är slutorden på mötet. Vi blir snabbt presenterade för de andra och skyndar oss att roffa åt oss lite av buffén. Typ 1 diabetikerna samlar snabbt ihop sig för en bild redan första dagen och det beslutas att de som vill kör morgonjoggning följande morgon under ledning av Global champions alumnen Sean Doyle.

Ett glatt gäng typ 1 diabetiker från vänster: Ciaran Conroy, jag själv, Maria Fernanda Zuazo, Angad Chandhok, Cherise Shockley. Vi gick upp till rummet och sov första natten i St Paul, Minnesota.

Hotellet Inter continental hotel St Paul var fint och bra. Utsikten från hotellfönstret var inte heller illa.

Fredag 5 oktober

Tidig väckning 7:00. Min fru gör sig klar för yoga och jag klär på mig löparkläder och beger mig ner till lobbyn. Halva gruppen har beslutat att ansluta till morgonjoggen.

Vi springer en kort joggingrunda där vi korsar floden Mississippi med en hjälp av en av de många broarna. Lättsam stämning redan från första stund.

Vi åt en en ordentlig frukost och gick igenom dagens program med bl.a höjdpunkten att besöka Medtronic huvudkontor.

En buss kom och hämtade oss från hotellet 10:15 och körde till Medtronic huvudkontor. Dresscode: Business casual

Säkerheten vid ett företag som Medtronic är hög och vi skulle ha med oss pass.

Alla tilldelades namnlappar samt biljetter till den högtidliga prisceremonien.

Vi fick en rundvandring genom alla avdelningar i princip. Många jobbar på huvudkontoret. Vi blev ombedda att inte fotografera inne i rummen. Det var många olika testrum där man gjorde kvalitetstester på olika Medtronic produkter.

I många av rummen och avdelningarna ska alla besökare ha skyddsglasögon på sig, vilket jag har bevis på.

Det som jag tar med mig från huvudkontoret som jag tycker är så mäktigt är hur långsiktigt företaget jobbar och med sin vision och tydliga målsättning som ledstjärna. Man får känslan av att alla arbetare verkligen drivs av passionen att göra världen bättre för de som blir sjuka och behöver hjälpmedel. Det som man inte kanske tänker på är att företag som Medtronic jobbar ofta i 10 års cykler dvs när en ny produkt kommer ut på marknaden så är redan nästa generations version långt hunnen. När en produkt är färdig är det mycket testande och tillståndsansökningar i alla länder innan den släpps ut på marknaden. Ofta släpps versionerna i USA först och sedan efter ett tag kommer produkterna till Europa när de får godkännande.

Man har tankar på hur man ska göra människan mera rörlig, mobil och fri trots svåra sjukdomar. En annan imponerande sak som snart kommer på marknaden var ett dialyshjälpmedel som skall göra att man kan utföra dialysen och kroppens rening i hemmet och inte som det är idag tvingas åka långa väger varje vecka för att njurarna krånglar. Patienten och klienten är verkligen i fokus.Det märktes även i hur alla bemötte och tog emot oss på Medtronic dvs med ett genuint intresse och bra  bemötande.Man kände sig som en kändis.

I rummet på bilden ovan gör man tester på en stent, om jag minns rätt. Man testar hur hållbar den är efter att den har varit 10 år i kroppen. Det ska inte bara fungera när man lägger in det i kroppen utan det ska klara av kroppens påfrestningar också i långa loppet.

På huvudkontoret fanns en vägg med alla Global champions. Det närmaste wall of Fame man har kommit. 🙂 Där fotograferades alla vid sidan av sin egen bild och man hade även möjligheten att skriva något. Många människor hade skrivit upplyftande saker redan när vi kom.

Efter detta var det tid för ”Awards luncheon”.

Där var vi bordsplacerade och blandade med utvalda som jobbade inom företaget Medtronic. Det var väldigt högtidligt och 3 rätters middag. Öppningstalet hölls av någon ledare inom administrationen. (kommer inte ihåg namnet.

I tur och ordning blev varje Global champion introducerad genom sin fantastiska historia. Det fanns så många inspirerande människor som verkligen hade fått kämpa för att komma tillbaka till ett aktivt liv med hjälp av fantastiska hjälpmedel.

En av dem var Irma Grundling som led av Parkinsons sjukdom. Hon hade återvänt till ett aktivt liv med hjälp av en DBS(Deep Brain stimulator). För henne såg man tydligt hur hon med hjälp av DBS:en kunde kontrollera sina muskler till fullo och skakningar avtog med ett knapptryck. En fantastisk historia. Även om man har blivit låg i blodsockret 2-3 gånger och på det sättet varit allvarligt och akut sjuk så kände man ändå att det finns de som dagligen har ännu större bekymmer. Min tanke om detta kommer ju ut ifrån att jag har levt med min sjukdom länge och därför blir hemmablind. En som får diabetes idag ser nog på detta med en annan syn. Men allt är möjligt så länge man tror att allt är möjligt.

Vi fick alla en fin trofé.

Ingen av de som valts ut är några nybörjarlöpare utan personer som trots sin sjukdom har hållit på och sprungit många lopp. Det lyftes även fram på ett skämtsamt sätt av han som pratade och presenterade Global champions på ceremonien och prisutdelningen. Han berättade också att just helgen med Twin cities marathon är en helg som uppskattas väldigt mycket även av Medtronic anställda. Det är ett tillfälle där de får träffa personer som faktiskt kommer till sin rätt och återvänder tillbaks till livet med hjälp av det dagliga arbetet som de gör varje dag.

Efter en lyckad dag vid Medtronic huvudkontoret togs en sista bild med Medtronics logo i bakgrunden.

På kvällen promenerade vi till EXPO för att hämta ut våra nummerlappar och chip till loppet. Vid Expot fanns många företag som sålde sina produkter och många tävlingar osv.

När vi var färdiga vid Expot så gick vi vidare till Twin cities in motion VIP reception vid River Centre. Vid ingången fick vi ta en minnesvärd bild. 🙂

Vid VIP tillställningen bjöds vi på pasta och dryck.

Lördag 6 oktober

Dagen inleddes med frukost.

Idag ska vi fotograferas och intervjuer ska filmas. Alla var självklart väldigt taggade och fotogeniska.

Bilden från Team huddle där alumnerna Deby Kumasaka och Sean Doyle som säger peppande ord till hela gänget. Det handlade mycket om vänner för livet att vara stolt över den man är och vad vi har åstadkommit trots våra hinder.

Bilden nedan talar ju för sig själv. Fantastiskt när de tog fram flaggorna till deltagarnas länder. Stolt att få representera Finland och Norden i en sådan här situation.

Gruppfoton med alla deltagares flaggor togs. Där höll jag den blåvita flaggan stolt.

När vi hade fotograferats en dryg timme i lite kylig väderlek kändes det helt bra att få återvända till hotellet.

Vi fick även möjligheten att ta hotellet till ett av USAs största Mall of America och den chansen tog vi ju självklart. Köpcentret inrymde ett nöjesfält förutom de otaliga butikerna och restaurangerna. Vi åt asiatisk mat på en snabbmatsrestaurang.

 

 

Nu skulle man kanske tro att dagen börjar vara till enda men efter Mall of America hade vi kvällsprogram där vi fick en guidad busstur genom delar av Minnesota men ändå längs med marathonbanan. Många kändisar är ju födda i Minnesota vilket kom fram under rundturen. Jessica Biel, Vince Vaughn, Josh Hartnett eller varför inte en av mina barndomsfavoriter Richard Dean Anderson, även känd som McGyver.

Minnesota påminner klimatmässigt om Finland och det var ju även ett ställe i America som många Finländare och skandinaver emigrerade till i mitten av 1800 talet och en tid framåt. Många ekorrar såg vi längs vägen på gräsmattorna. Ovanligt många!

En annan vanlig syn var tidiga Halloweendekorationer i trädgårdarna.

Efter att vi hade kört och guidats genom hela marathonbanan så släppte bussen av oss vis den nybyggda Medtronic Club U.S. Bank stadium. Alltså stadion där delstatens NFL(=Amerikansk fotbollsliga) lag Minnesota Vikings spelade sina matcher. Där fick vi se när juniorer tränade från VIP loungen. Väldigt lyxigt.

Vi serverades även mat och dryck där. Jag hade tyvärr känt ett illamående sedan vårt besök vid Mall of America så jag var försiktig med maten och drycken.

Efter kvällsmiddagen med lite mer tal och förberedande info inför morgondagens lopp satte vi oss i bussen för att transporteras tillbaka till hotellet. Tidig väckning dagen efter väntade. Ni som har lusläst så har säkert lagt ihop att jag drog på mig något från någon mat eller från killen som jag satt bredvid på planet. Klockan 2 på natten satt jag på toan och kräktes. Inte den bästa uppladdningen men…

Söndag 7 oktober

Tidig väckning 4-tiden och drog på mig tävlingskläderna. Vi gick ner för att äta lite frukost och sedan väntade bussarna som skulle ta oss till starten 5:30. Sista bilden innan vi kliver in i hissen ser ni här nere.

Innan start så fick vi spendera lite tid i VIP området vilket var skönt eftersom det var lite kyligt på morgonen. Där fanns Baja-major och vatten och sportdryck. Självklart också en hel del med taggade och glada löpare.

Starterna skedde i olika startfält. Jag och Sean Doyle som var en av gruppens Alumn och ledare startade samtidigt som jag. Väldigt önsketänkande att jag skulle ta rygg på honom. Han sprang ifrån mig efter 1km.

Starten inleddes som de flesta starter i USA, kan jag tänka mig, med nationalsången.

 

 

 

Medtronic Twin cities in motion 10 miles startade I Minneapolis och gick längs en fin bana som i långt följde floden Mississippi. Efter halva loppet korsade vi floden och sprang förbi Medtronics huvudkontor. Många människor hade tagit sig ut för att heja längs vägen. Det var även 500 Medtronic anställda som sprang loppet och många av dem utbytte man ord med och fick uppmuntran längs vägen.

Sista 5km sluttade sakta mot målet vid St Paul.

En skön känsla som alltid när vi kom i mål och det var skönt att ta några rundor med massage för sjuka muskler.

Vid målrakan fanns Medtronics VIP tält där man kunde heja på andra som kom i mål, äta och dricka gott. Där fanns även fotograferna som både fotograferade och filmade de tävlande.

På kvällen hölls en sista festmiddag i tre rätter och med mycket tal och utdelning av gåvor. Alla deltagarna fick berätta om sin upplevelse, vad de tog med sig från de intensiva dagar vi hade fått vara med om. Personligen så tar jag med mig alla de fantastiska berättelser som jag har fått höra, verkligen inspirerande att höra hur människan inte ger upp utan fortsätter att kämpa oavsett vad som kommer mot en i livet. Tror det är viktigt. Viktiga nätverk och kontakter, vänner för livet över hela världen är saker som är ovärderligt.

Medtronic är nog ett fantastiskt företag kan jag säga. Det var en av sakerna som jag tog upp i mitt tal. Hur otroligt generösa de är som gör en sådan här grej. De gör inte detta enbart för egen vinning heller utan visar på många sätt att individen som kämpar med en sjukdom är viktigast för dem, inte vilken företagslogo som står på hjälpmedlet. Det var flera som använde andra hjälpmedel än Medtronics.

Att ha stöd i de som står en närmast är otroligt viktig så självklart finns mina barn Jolene och Eloise och min fru Evelina även omnämnda i mitt tal.

Jag kan varmt rekommendera denna upplevelse till andra.

TACK MEDTRONIC

Photo: Evelina Lindahl and Andrew Vick at Vick photography

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail
Facebooktwittergoogle_pluslinkedinrssyoutube

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *