Mitt första marathon


12308943_124404944592891_3647391_n

Löpträningen de sista veckorna hade inte gått så bra som förväntat och mentalt ändrade jag mitt fokus de sista dagarna. Det nya målet var att nå, just det, målet!

Att jag skulle ta mig igenom ett maraton var inte något som var förväntat. Jag har i hela mitt liv varit en person som har gillat idrott och fotboll har genom åren varit mitt stora intresse. Att springa utan boll hade aldrig varit min sak. Mitt liv var i en brytningsfas eftersom jag nu var familjefar till 2 små flickor och jag kände mer och mer att fotbollen inte fungerade på mina villkor. Jag hade inte tid att träna för att spela på den nivån jag ville och jag kände inte motivation för att bara spela på låg nivå för spelandets skull. Detta drev mig till löpning och marathon.

30 – års present

Den förlösande handlingen för att jag skulle göra anmälan till Asics Stockholm Marathon 2012 var att jag hade en kompis som fyllde 30 år. Jag och mina systrar kom på att vi skulle ge honom en utmaning. Därför anmälde jag mig själv och honom till loppet. Stockholm marathon är en tävling som årligen lockar mycket deltagare och jag visste att tävlingen var en riktig folkfest på Stockholms gator i början av sommaren. Jag inledde träningen i december när Szalkais träningsprogram startade. Jag tänkte att man ska ju sikta högt så jag satte målet och valde träningsprogrammet som innebär att du tränar för att komma i mål på en tid under 4 timmar. Ännu idag har jag inte lyckats springa ett marathon på den tiden.

Träningen

Jag följde programmet ganska noggrant förutom att jag slarvade med intervallträningen. Långpassen på söndagar tog jag mig som regel igenom även om jag inte lyckades hålla farten hela långpasset.

Jag började få lite indikationer på våren i mars att jag inte utvecklades med min träning så bra som det var tänkt. Motivationen började tryta också, speciellt vad gällde långpassen. Antiklimax i träningsperioden var när jag fick influensa, som varade i nästan en månad, vilket höll mig borta från träningen.

Löpträningen de sista veckorna gick inte så bra som jag förväntat och mentalt ändrade jag mitt fokus de sista dagarna. Det nya målet var att nå, just det, målet.

Sommarmarathon

Utan någon vidare koll på vädret hade jag rest till Stockholm med shorts och t-shirt att springa i. Väl i Stockholm talades det om att detta kanske blir det kallaste Stockholm marathon som människan har upplevt. Oops. Jag kommer ihåg att jag gick i sportaffärer och tittade på tights och trikåer men jag var samtidigt osäker på om detta blir mitt första och sista lopp så som motivationen för löpträningen hade utvecklat sig. Så jag köpte faktiskt ett par strumpbyxor som skulle hjälpa mig att hålla värme i benen.

Jag fick även låna vantar och en underställströja av bomull. Jag var med andra ord fit for fight.

På kvällen hjälpte min fru och min dotter mig att skriva motiverande text på baksidan av min löparskjorta.

IMG_8593

Asics Stockholm Marathon

Dagen för loppet var här och jag inledde dagen med en morgonpromenad och efter det havregrynsgröt. Sedan var det påklädning och med hjälp av lokaltrafiken i Stockholm tog vi oss till Stockholms stadion där starten skulle ske. Vädret var kallt och regnigt, +5 grader. Jag hade förberett mig som många andra med en sopsäck som regnskydd. Känslan av alla tusen löpare som var på väg till starten gjorde att det pirrade i hela kroppen. Vilken otrolig känsla att vara en av dem som snart skulle få ta del av denna löparfest. Det var nervöst och magen slog sönder strax innan loppet så jag trängdes i regnet och köade till baja-majorna.

Startskottet gick och den stora massan löpare började röra sig framåt. Under ett lopp på 42.195m och 20.000 deltagare så får du stifta bekantskap med många olika människor under ett lopp.

Jag kommer ihåg att första halvan av loppet gick ganska lätt. Eftersom jag är diabetiker och hade ett halvår tidigare startat med pumpbehandling så gjorde det situationen ännu mer spännande. Tack vare pumpen så kunde jag hålla kontroll på blodsockret mer eller mindre under hela loppet vilket var guld värt. Pumpen tillförde också en stor portion med flexibilitet till min fysiska aktivitet eftersom man då kan reglera basinsulinet så att blodsockernivån, under loppet trots den fysiska ansträngningen under lång tid, hålls stabil.

En helt ny upplevelse

En helt ny värld inom idrott öppnade upp sig under loppet. Känslan att springa ett Stockholm marathon där gatorna är fyllda med folk som hejar på dig och ger dig high five loppet igenom är helt otroligt. I Stockholm marathon så är det många musikaliska ensemblen som man springer förbi som ger extra energi när det behövs. Min inställning när det kommer till långlopp är att hur formen än är så ska jag på något sätt ta mig i mål. Hittills har jag aldrig behövt bryta ett långlopp. Vid djurgården kunde jag öka takten och mer än halva loppet var då avklarat.

Vid den beryktade Västerbron varv två fick jag kramp i bägge vadmusklerna så då var det bara att stiga åt sidan för att stretcha benmusklerna. Sedan med förnyade krafter började jag ta mig uppför Västerbron. När jag kom upp på bron kom jag ihåg de råd som Bertel Eriksson hade gett under en backträning i Vörå IF. ”Slappna av i benen och låt fötterna slå mot marken”. Detta visade sig vara fenomenalt just där. De flesta löparna höll nämligen samma fart som de hade på vägen upp så här kunde jag med lätthet och utan ansträngning rulla förbi många hundra löpare på vägen nerför bron. Att man låter fötterna slå mot marken gör dessutom att musklerna i benen som vid detta skede av loppet kan vara sjuka och spända slappnar av. Ett tips!.

De återstående kilometrarna till mål gick nog väldigt långsamt för mjölksyran hade börjat ge sig till känna men i gott sällskap vankade man sig fram. Jag hade även vänner och familj som hejade fram mig den dagen vilket gav extra styrka i de tunga partierna. När jag till slut kom in till Stockholms stadion som var mer eller mindre fullsatt så kände man ett lyckorus och det fanns till och med krafter att spurta det sista varvet på stadion.

Jag kom i mål på tiden 4h och 35 minuter. En tid som jag var väldigt nöjd med. Loppet gav mig mersmak och jag är idag minst lika ivrig som då, kanske ännu mer.

 

Facebooktwitterlinkedinrssyoutube
Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *