Löparen Mats


rehn-ahtisaari

Året var 1994 och månaden var januari. Det nya året hade just börjat. Mats 13 år, som älskade fotboll hade just tränat färdigt i gymnastiksalen på högstadiet i  Vörå. Träningen hade bestått av ett joggingpass och träning med boll. Han satte sig i bilen med sin far John. Allt han kunde tänka på var hur otroligt törstig han var. De stannade vid grillen för att få något att dricka, det blev någon slags läsk, som Mats drack i all hast. Det hjälpte törsten för stunden, men under resan hem så klagade han över hur törstig han fortfarande var. Pappa John, som hade varit diabetiker sedan barnsben, funderade att vi behöver kontrollera blodsockret på Mats. Väl hemma visade blodsockermätaren 24,5 mmol/l, vilket innebar en sak. Mats hade med största sannolikhet också fått diabetes.

 

Det här är historien om hur jag fick min kroniska sjukdom. Vid tidpunkten då jag insjuknade var det presidentval och folket hade röstat och rösterna räknades i tv-rutan på Malmska sjukhus i Jakobstad. Valet stod mellan Elisabeth Rehn och Martti Ahtisaari.

Som diabetiker typ 1  kan man idag leva  som vilken annan människa som helst, men det kräver mer av den som har det. Jag minns att jag inte tog beslutet så hårt, dels för att vi hade diabetes typ 1 i familjen från förr, dels för att jag som ung hade ansträngnings astma och hade därför på grund av andnöd åkt in och ut till sjukhuset.

Jag har levt som alla andra och ska jag vara helt ärlig har min diabetes balans genom åren varit svajig och jag har ibland känt frustration över att jag borde ta mer ansvar över mitt liv och diabetes än jag har velat göra. Mina föräldrar behöver nog få en stor eloge för att de orkat med all oro som jag kan tänkas ha förorsakat dem i mina ungdomens glada dagar. För 5 år sedan blev jag erbjuden att få prova på en insulinpump. Efter att i många år ha tackat nej till erbjudandet valde jag att ge det en chans. Mitt liv ändrades den dagen. Insulinpump behandling är det bästa som har hänt diabetesvården.

Ingen löpare

Under hela mitt liv är idrott något som har stått mig nära hjärtat, men löpning intresserade verkligen inte. Jag kommer troligtvis inte att vinna något tävlingslopp, det är inte min ambition heller. Jag tävlar med mig själv och njuter speciellt av de stora tävlingarna.

Det var först när jag hade bildat familj och tiden för att spela fotboll och anpassa sig till lagets tider blev knapp. Jag ville fortfarande vara aktiv men ville inte att det skulle bli på bekostning av min familj. Då såg jag utmaningen i att börja springa och eventuellt klara ett maraton. Under hösten 2011 beslutade jag mig när en vän fyllde 30 år. Jag och mina syskon kom på den briljanta idén att anmäla honom och mig till Stockholm marathon. Dess värre så blev han tvungen att ställa in maratondebuten på grund av skador. Men jag antog utmaningen som jag själv hade satt upp och sprang Asics Stockholm marathon 2012. Efter det har jag varit sporten trogen, trots att jag känt att motivationen för löpning har gått i vågor. Träning är inte ”alltid” kul.

Bygga egen hemsida

Efter att ha jobbat med internetförsäljning och marknadsföring som bisyssla under flera år så har jag följt med utvecklingen av internet och de oändliga möjligheterna som internet erbjuder idag. Det har blivit mer och mer vanligt att folk livnär sig på att arbeta med sina hobbyer och saker som de älskar att göra. Det är något som jag skulle kunna tänka mig att göra med löpning.

Nu är jag i startgroparna till att lansera min hemsida www.springmats.com och det känns jättebra. Till min hjälp har jag en underbar fru Evelina, som har byggt hemsidan åt mig. Hon jobbar idag som barnboksförfattare och illustratör. Följ gärna hennes arbete på sidan www.createve.net

 

Tack för att du tagit dig tid att läsa så här långt. Kommentera och dela innehållet gärna.

//Spring Mats

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail
Facebooktwittergoogle_pluslinkedinrssyoutube

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *